Berg, Björn (1923-2008): Diktaren Leopardi i Rom.
 
Teckning i tusch och blyerts. Illustration för Alf Henriksons dagsvers om Leopardi (1798-1837), ”En riktigt sorgsen poet” [Namn och Nytt, DN, 1980]. Signerad ”Björn Berg”. 21,5 x 29,4 cm. Monterad i passepartout (yttermått 28 x 33 cm). Proveniens: Sven Delblanc (1931 x 1992), som under bilden skrivit: ”Min käre Leopardi! S De”.
 
Versen som bilden ackompanjerade:
Diktaren Leopardi var till den grad glädjetom /
att han förbigick både antik och barock vid sitt första besök i Rom. /
Det enda han tyckte var sevärt där var Torquato Tassos grav /
och inte ens den, tänk inte ens den blev han nämnvärt gladare av. /
 
En ikonisk romvy över Tibern mot en fond av Ponte Sant’ Angelo, Castel Sant’ Angelo och Peterskyrkans kupol, samt med fiskare i förgrunden på stranden såsom floden såg ut innan den inneslöts mellan höga murar i slutet av 1800-talet. I den summariska horisontlinjen ser vi även den åttkantiga 1400-talskupolen till Ospedale Santo Spirito. 
 
Man vill säga till den dystre Leopardi att han sitter vänd åt fel håll, men det är väl ett medvetet grepp av Björn Berg för att visa att han ”förbigick både antik och barock vid sitt första besök i Rom”. Tassos (1544-1595) grav finns förresten i en kyrka en bit bort på andra sidan Tibern. Det är nog inte många som blivit nämnvärt gladare av den, men Leopardi besökte graven 1823 och berättade i ett brev till sin bror om den rörelse han kände inför den anspråkslösa viloplatsen för en poet, som han älskade djupt och kände sig befryndad med: ”Jag grät där. Detta är det första och enda nöjet jag har upplevt i Rom”.